11/29

2015-11-29 [21:47] 

Jag står rak i ryggen, visst skakar benen men ingen är perfekt. Jag står på mina ostadiga ben och dag för dag tar jag tillbaka det som en gång var jag. Jag slåss ständigt mot demoner men nu har jag övertaget. Det spelar ingen roll hur svårt det är. Jag ska alltid kämpa, för det är jag värd.
 


<3

2014-11-08 [00:25] 

Även om mitt hjärta är skadat så lever jag. Jag står ut, jag klamrar mig kvar vid hoppet. Kroppen är magisk, förtrollande men svekfull.
Vi tror att vi är odödliga, vi förnekar döden, tills... Den där dagen då beskedet kommer, tills dagen då döden inte längre är någon som bara hämtar hem gamla och sköra människor.
Ingen av oss är förskonad, vi är alla sköra, livet varar inte för evigt.
Men att behöva inse att man inte är odödlig... att livet inte varar förevigt...
 

 

Mitt hjärtas hjärta.

 


För att jag lyckades

2014-03-24 [10:16] 

 Trots att dagarna kan vara tunga tänker jag inte släppa min lycka. Det går upp och det går ner, men på ett sätt som är normalt. Solen lyser och jag njuter äntligen, efter alla dessa år då jag vandrat i mörker när solen lyst upp en hel värld. Jag skrattar, ett skratt som inte är maniskt. Jag gråter tårar som inte smakar depression. Jag är nog helt vanligt konstig, precis som alla andra människor som orkar se och hitta sin lycka, som alla de som inte vill dö eller är superhjältar.


Trots att sömnen svikligt så har jag nog lyckats. Jag bad om hjälp och jag fick den. Jag bad om hjälp och nu sover jag. Jag skrattar med hela kroppen för den här gången lyckades jag!


stark för att jag lovade dig

2014-03-24 [10:03] 

 Du försvann för fort. Du lovade att hålla min hand hela vägen genom oändligheten och evigheten. Som två gamla själar passade vi perfekt ihop, som två pusselbitar med kärleksmotiv. Du lovade att kämpa men jag vet, livet är ett löfte som ingen lovat att hålla. Du kallade mig Tuff så jag skulle våga sluta vara svag och blyg. Jag gömde mig i dina armar, hörde ditt hjärta slå tryggt på insidan av din bröstkorg. Jag höll din hand när de kom för att ta dig ifårn mig. Du försvann för ett tag men du tog dig tillbaka, gång efter gång men aldrig i mänsklig skepnad. Du var min trygghet, min kärlek. Vi vadade i misär från en annan livstid. Vi försökte glömma men det kom ständigt ikapp oss.

När snaran tog ditt liv. När ditt hjärta slutade slå. Då ville mitt hjärta inte längre vara med. Även som död utstrålade du trygghet. Du såg så fridfull ut. Det såg nästan ut som du log. Jag bär dig ständigt med mig, dina sista ord du skrev till mig. Jag önskar att jag räckte till.

Ett kärl med gyllene kors på. Vi sa farväl. Du vilar nu i jorden. Men Du lever vidare i mitt hjärta och i mina minnen.


02/22

2014-02-22 [02:01] 

 Sjungande skratt, ekar mellan väggar och höga tak
Jag kände mig själv, pockade där inne
Värme som spred sig genom hela kroppen och dansade med skratten
I natt är jag lycklig
Vad morgondagen bjuder på? Det ser vi först då!


02/20

2014-02-20 [13:35] 

 Och så kom snön igen. Februari fick hybris och krävde sin vintermånadstitel tillbaka.
Snödropparna är återigen begravda och snön faller lätt från trädgrenar och tack. Jag gör snöänglar, känner mig ung på nytt, eller yngre i alla fall. Med spring i benen och lycka i bröstet ska jag ge mig ut på nya äventyr! Lev här & nu. Lev idag!


02/19

2014-02-19 [19:07] 

 Lapar solljus och njuter. Vindarna är fortfarande kalla men ack så behagliga. Hjärtat körde sitt eget race idag. Arbetsintervjun slog igång fight and flight, men jag stannade kvar. Trots att hela kroppen skakade inombords lyckades jag hålla min röst stadig och jag levererade leenden som aldrig förr. Det är inte klart ännu men i sommar kommer jag klä mig i vuxenpyjamas och hjälpa dig att bajsa. I min fantasi är jag lycklig för att jag arbetar med skit.

Många långa timmar i farten, nu ska kroppen få sin vila medan jag låter fingrarna springa över tangentbordet. Allt det där springandet ska ge många sidor med högtravande vetenskapliga begrepp.


02/17

2014-02-17 [11:14] 

Ohh, jag är begravd i högar av papper. Pm hit, PM dit... Men vafan, jag är lycklig i alla fall... eller kanske just därför?